På nästan alla läppar. Alla verkar i alla fall ha en åsikt, vare sig det är ”jag skiter i vilket” eller avsevärt mer engagerad. Jag som gillar böcker har funderat mycket på just den här boken, den fjärde boken i det man trodde var en trilogi, den heter ”Det som inte dödar oss” och är skriven av David Lagercrantz. Kanske funderar jag lite extra på den här boken eftersom vi i flera års tid hört om hur författaren till originalet, den ursprungliga Milleniumtrilogin, avled, efterlämnade en sambo utan samboavtal och trots att de troligen visste precis var de hade varandra så blev hon i sammanhanget tämligen lottlös när Stiegs pappa och bror var dem som fick rättigheter och royalties och allt var det var. Jag är ingen expert och vill definitivt inte utge mig för att vara det. Men om jag gissar, och det gör jag nu, så tror jag att Stieg gärna sett att allt slutat lite annorlunda. Det känns som en mycket sorglig fejd. Nu ska jag inte gissa mera.
I går landade ”Det som inte dödar oss” i mitt postfack på jobbet. Det har varit ett fasligt hemlighetsmakeri och ett vansinnigt PR-maskineri runt den här boken.
Vad heter boken? Heter den David Lagercrantz? Är han viktigare än titeln? Heter boken Millenium? Boken heter ”Det som inte dödar oss”. Jag har så många funderingar. En sak som jag vet säkert, det är att bokförlaget Norstedts tjänar jättejättejättejättejättejättemycket pengar på den fjärde boken. Alla rättigheter och att den ges ut i en väldig massa länder. Några människor fick smygläsa boken innan den släpptes, de fick skriva på kontrakt om att inte andas om boken i något sammanhang innan släpp-datumet. David Lagercrantz har blivit hårt ansatt för att han skrivit den här boken. Jag gillade inte heller tanken på att en annan författare än Stieg Larsson skulle skriva den fjärde boken, som Larsson faktiskt hade börjat lite lätt på. Lagercrantz hade några instruktioner, personregistret skulle vara detsamma, Lisbet Salander och Mikael Blomkvist är still going strong. När boken börjar har de inte setts på ett bra tag.
Men vad gör David Lagercrantz för fel, gör han fel? Han får en otrolig utmaning för en författare i knäet. Han kan skriva en bok som kan bli lite smått historisk i sammanhanget. Han får bra betalt. Det är klart att han kunde ha tackat nej men till slut hade någon tackat ja till uppgiften. Jag tycker inget om att David Lagercrantz hugger på denna författarutmaning. Men jag undrar varför Stieg Larssons släktingar så gärna vill ha en fjärde bok. Som deras bror inte kan skriva. Det undrar jag. Det kommer att få mera pengar förstås, en del av de pengarna kommer att skänkas till Expo om jag förstått saken rätt, mest hamnar hos dem själva. Stieg Larssons sambo får inga mer pengar än de de gav henne efter en uppgörelse som om jag minns rätt inte tyckte att den var så rättvis. Larssons sambo jobbade mycket med honom när han skrev böckerna. Skit samma, det är så känsligt allting när det handlar om pengar, stålar, kulor, deg och klöver. Hur man än säger eller skriver blir det fel. Jag byter fokus.
När boken landade hos mig pratade vi om den i morgonprogrammet jag och mina kollegor gör på NRJ. Vi hann inte läsa mycket så jag tog lite i början, en mening i mitten och så den sista meningen. Bara lite på skoj. Men jag blev väldigt förvånad (jag, vi och flera andra medier) måste jag erkänna att mening två innehåller ett rejält syftningsfel. Men hur många åttaåringar överhuvudtaget har kommit tillrätta med sin papparoll?
Men hörre ni, boken kan ju vara bra! Nästan ingen har läst hela ännu, definitivt inte jag. Det kanske funkar perfekt. Först tänkte jag inte läsa för att jag tycker att hela projektet luktar så mycket ”vi vill ha mera pengar” (jag har sällan åsikter om folk som tjänar mycket pengar om det är på eget arbete men här är det mycket som känns som att det ligger i skugga och allt som krävs för att det ska ramla in mera manna i den här historien är ett ”ok” till olika saker då och då från Larssons familj) men så bestämde jag mig för att ta reda på om boken är bra eller dålig, det är ju det enda vettiga. Nu läser jag den i rättvisans namn och för the benefit of the doubt och jag återkommer för ordningens skull med en recension så småningom (läser lite annat samtidigt som måste bli klart).
Vad den sista meningen är? ”Utanför på natthimlen föll en stjärna.”
Det om detta.
/Titti.