Högt och lågt kan man säga om boendet i England. Jag har varit inne på det tidigare, att hotell i the UK är väldigt varierande, tre stjärnor är ju inte alls som hemma, här kan det vara hur som helst. Utsidan kan se helt ok ut eller till och med jättefin, det säger absolut ingenting om hur rummen är. Det kan vara bra att samla sig en stund utanför dörren till rummet innan man öppnar så att man är redo för vad som helst. Vi har bott tio nätter på hotell, åtta av dem på olika ställen så vi har smakat på det mesta.
Första natten bodde vi i Ely utanför Cambridge och det var som en dröm, Poets House.
Efter det härliga stället åkte vi till Oxford och där hamnade vi intet ont anande på ett Best Western, Best Western Linton Lodge, strax utanför stan. Det var…hemskt. Jag ville verkligen inte nudda golvet, det här envisandet med heltäckningsmattor som sedan inte rengörs och som får ligga hundra år i taget i runda slängar. Men jag ger en poäng för ansträngning, de bjöd på vatten, mintkarameller och ett lip balm!
Vi överlevde dock detta och drog vidare mot Gloucester, där bodde vi utanför stan i byn Mickleston.
Här! På Three Ways House Hotel. Det var toppen! De hade en magisk trädgård, illustreras nedan:
Att bo toklyxigt kan ju vara härligt. Det unnade vi oss en natt i Bath där vi bodde på Royal Cresent Hotel.
I denna Cresent, borta vid buskarna till vänster i bild, där ligger hotellet. Byggnaden är 250 år och bara fantastisk. Här blev det festligt också för när vi hämtade ut bilen hade hotellgubben som hämtade den skrapat i en soptunna utmed hela långsidan med bilen. Det blir spännande…
Från denna fantastiska miljö styrde vi glatt mot Newquay. Det blev väldiga kontraster. Hotel Victoria i Newquay ser möjligen lite kul ut på utsidan och lite på sina håll på insidan om man inte tittar så noga. I rummen hjälpte det inte ens att kisa och det var mögel i badrummet. Hotel Victoria var helt enkelt en felsatsning från min sida. Det var hela Newquay får jag erkänna, inte min och vår grej alls. (Den som tog bilderna till hotellets hemsida förtjänar i alla fall någon sorts pris för han eller hon har verkligen fått hotellet att se toppen ut. Bra jobbat.
Alltså… Jag vet inte ens vad jag ska säga om den här. Har aldrig sett maken till discokula tidigare.
Vi flyttade vidare, till St Agnes och Rose in the Vale Hotel, ett bedårande (hur ofta får man användning för det ordet) litet hotell, det var som hämtat ur en film och låg mitt ute i ingenstans. Här blev vi kvar två nätter och jag åker gärna tillbaka. Promenadavstånd till en pub, förstås, tenngruvor att titta på och perfekt pendlingsavstånd till det mesta i Cornwall. Det är det hotellet du ser högst upp också!
Men även här fanns märkliga rymdinslag…
Nästa stopp och hotell var i Torquay. The Imperial Hotel, det var både väldigt fint och märkligt renoverat. Funkade fint! Hotel Imperial Torquay.
Utsikten!
Utsidan. Inte så kul Men det var ju mulet också.
I Portsmouth sov vi hos The Duke of Buckingham. Hur bra som helst. Rent och fräscht. Pyttesmå rum och ingen hiss. Puben var bra, där käkade vi middag. Det gick inte att få frukost men det låg ett bra fik en bit ner på gatan.
Vår sista natt sov vi i Brighton på Hilton Brighton Metropole. Det ligger rakt över gatan från strandpromenaden och vattnet i engelska kanalen var alldeles turkost.
Det bjöds på lemonad i lobbyn. ”God”, var Eriks omdöme. Hotellet får två tummar upp! (Det ser flashigare ut än vad det är och vad det kostar.)
Puh! Det var vår hotellhistorik från den här resan. Undrar du något så fråga!
Nu när vi snart är hemma igen så har jag tvätten att se fram emot, ja det är jag som tvättar. Självvalt. Jag gillar att tvätta. Det kommer att komma några fler engelska inlägg, ett med lite tips och så något eller några med brittiska härligheter. Och ett om Brighton förstås. Men allt kommer att blandas med lite annat. Kanske både du och jag behöver vila lite från allt engelskt. Eller? 😉
Kram, Titti.