Att bli hembjuden till en bästis och ett gudbarn en måndag, så himla härligt! Man borde göra mer sånt här alldeles vanliga vardagar. Det behöver ju inte alls bli sent. Nu blev det det i alla fall just i dag. Men det måste ju inte vara så som sagt. Och nästa gång hoppas jag att hundvalpen Floyd inte blir så upp i varv och till sig att han kissar på den nyanlagda heltäckningsmattan i ett sovrum. Igen. Ridå. Vi städade och sedan åkte vi hem. Men det var ändå läggdags. Och hela idén med att ses en vanlig måndag är fortfarande i grunden strålande.
Mitt mittengudbarn, i år blir August nio år. Vad är jag? 200 år? Hej vad det går.
Kram och godnatt!