Plötsligt en sån här dag! Så vacker.
Inne i stan en demonstration mot ännu ett vansinne i världen, den pågående slavhandeln i Libyen. Varför blir vi människor inte bättre? Varför gör vi sådan skillnad på varandra? Varför finns inte viljan att förstå och ändra på sig, bli klokare? Jag är inte på Sergels Torg, inte fysiskt men i hjärtat och i tanken. Hoppas det räknas. Det är mycket som ska få plats i oss just nu… Den senaste tiden har mitt hjärta fyllts av alla modiga kvinnors berättelser om kränkningar de fått utstå. Är det den viktigaste kvinnorrörelsen på nästan hundra år? Jag tror nästan det. Vi verkar jobba så vi kvinnor, plötsligt får vi nog och reser oss som en…människa. Igen och igen genom historien. Och då har männen inte en chans, vi äter upp dem. Nu är det dags igen. Det har varit ett sånt mörker men ser du det jag ser – den där strimman med ljus. Som i dag. Plötsligt en sån här dag. Med ljus. Allt som händer med #metoo är mycket mer än de ”klatschiga” hashtagsen, mycket mer. Att vi är så många som har erfarenheter som vi burit. Många har känt skam och skuld, jag hoppas att det lättat från många sinnen. Att ljuset hittar fram. Det är vidrigt att vi är så många men det är också vår styrka. Det finns så många fina män, de känner inte igen sig i det vi berättar men de är kloka och respekterar våra berättelser och tar ansvar för vad som måste hända nu. Det kommer att fostras helt andra människor från och med nu. Jag vill också komma i håg att det inte heller är bara män som utnyttjar sitt inflytande för att roffa åt sig av en annan människa de tycker sig ha rätt till, det finns inga ursäkter för kvinnor som tar sig friheter heller. Ibland anar jag att det tas lättare på en kvinnas kränkningar av andra kvinnor eller av män än när en man kränker. Det finns inga ursäkter eller grader i det här helvetet. En kränkning är en kränkning är en kränkning. Nu har vi varandras ryggar, det bygger och stärker oss. Jäklar den snubbe som försöker något, ingen man, eller kvinna, får något av dig eller mig utan att vi ger det till dem. Men då kanske vi ger bort det med både presentsnöre och glitter.
De här killarna, de kastar jag massor av glitter och presentsnören efter. Fina.
Kram.